Kotsumedo

Bastekniker:
Spark IV, Hög Spark II, Specifikt närstridsvapen: Rippers V, Precisionanfall III, Hugg III, Två Vapen IV, Undvika III.
Tillvalstekniker: Balans II, Mjuklandning II, Återhämta Utmattning II.
     
Ko - 'Diminuativ', Tsume - Klo, Do - Väg
Kotsumedo - ungfär: De små klornas väg

En mycket ny japansk stridskonst som oftast tränas ut till agenter som önskar bibehålla en viss sekretess. Tekniken baserar sig på att man har tillgång till såkallade Rippers (kotsume) se sid. 195 N2. Stridskonsten bör inte vanligen tillgänglig för rollpersoner då den i dagstillfället endast lärs ut av MI3S (den japanska underrättelsetjänsten). För övrigt så är vetskapen om stridskonstens existens utanför MI3S, minimal.

Tekniken lånar mycket från Shaolins 'tranan', Shaolins’ormen’ samt från japanska solfjäderstekniker. Observeras bör att fingrarna i handen blir stela när klorna är utfällda, dock är handleden olåst. Teknikens grundare heter Lin Chao Sze från Kina. Hans ursprungliga teknik skiljer sig dock mycket från den tekniken som MI3S användet sig av i dagsläget (Kotsumedo). MI3S uttryckte ett intresse att skola sina agenter i konsten, och Lin Chao Sze erbjöd sig motvilligt att skola en person som i sin tur fick föra tekniken vidare. MI3S skickade sin mest kampkonstkunniga agent till Kina för att studera tekniken. Elevens namn var Yoshiko Kaminaga och är fortfarande Kotsumedo-sensei på MI3S.

Hon byggde i sin tur om kampkonst så att den hämtar mer moment ifrån dom japanska grunderna, så att dom japanska eleverna ska känna igen sig och således snabbare kunna lära sig stridskonsten. Det är en snabb och plötslig teknik som karakteriseras av plötsliga utfall mot halsen, den klassiska shaolin’tranan’ samt graciösa haksparkar. Trots att tekniken lägger stort fokus i att anfalla ansikte, hals och huvud så är den naturligtvis inte inkapabel till att attackera på andra områden. Tekniken är dock ganska hög, och låga kloanfall är ytterst sällsynta och om utövaren anfaller lågt så är det med nästan uteslutande med sparkar. I tekniken så övas koordination rigoröst och elever lär sig att alltid sikta på den mest sårbara punkten, oavsett hur liten den än skulle vara.

Avdelningen för Operativ Verksamhet (mer ljusskygg underavdelning till MI3S) använder denna teknik flitigt och det är inte sällan som operatörer utrustas med klor av tenton för att undvika metelldetektorer och annat otyg.

Två garder kommer att beskrivas här, men det finns många andra ställningar att ta av, och det är upp till SL alternativt någon överambitiös spelare att komma på egna garder. Kom bara ihåg att överraskning och snabbhet är viktigare än stabilitet och försvar. Den andra ställningen, Maiougi Kamae är en dansant avart av Kotsumedon som egentligen inte är något som används i regelrätt strid om inte utövaren är mycket skicklig på tekniken. Maiougi är mer som en artistisk sidosyssla för kotsumedokan än vad det är en reell anfallsteknik.

Suriko Kamae:
Suriko Kamae betyder ungefär Ormens ställing. Ställning är mer eller mindre en direkt kopia av Shaolins ’ormen’. Nästan tyngd vilar på den bakre foten. Den främre foten nuddar endast marken med dom främre trampdynorna och är placerad ganska nära den bakre foten. Handlederna är till synes slappa och den bakre handen befinner sig i hakhöjd med fingrarna pekandes mot motståndarens hals. Den främre handen ligger i  midjehöjd ovanför det främre knäet, med handen hängandes slappt pekandes ned mot motståndarens underben. Ställningen är snabb och plötslig, men inte särskilt stabil. Å andra sidan är motståndaren inte mycket till hot mot utövarens stabilitet när han fått sitt struphuvud är ”kirurgiskt” avlägsnat från sin hals.

Maiougi:
Maiougi är den gamla japanska solfjäderdansen som har inspirerat denna teknik, vilken är mer utav en vacker sidosyssla för Kotsumedokas (Kotsumedo utövare) än vad det är en effektiv stridsställning. Tanken är att man har en grundställning, sedan ska man utföra en  såkallad hitosashi (japanska för dans) vilken innehåller ett ospecifierat antal anfalls och försvars moment. En vanlig hitosashi kan innehålla ca 5 moment, men det är inte händer att en dans endast innehåller 1 moment (grunddanserna ser ut så) eller upp till 10 moment. Yoshiko Kaminaga har enligt hörsägen en gång utfört en totalt improviserad hitosashi med 47 unika moment, dock så är detta ingenting som Yoshiko setts göra igen. En hitosashi hämtar sina grunder från japanska uppvisningsdanser och traditionella kampkonst kator. Danserna är mjuka och använder sig som regel bara av stora cirkelrörelser med kropp och armar, svepande sparkar förekommer men är mer ovanliga. En dans ser jämnt välgenomtänkt ut och kroppsrörelserna hänger alltid mjukt ihop, likaså tillbakagången till grundställningen faller in naturligt i dansen. Efter en utförd Hitosashi så återvänder alltid utövar till grundställningen Maiougi Kamae.

Maiougi Kamae:
Först och främst så har utövaren en mycket rak rygg och raka ben för att bli så lång som möjligt. Utövaren står med fötterna vinkelräta, där hälarna har ungefär en knytenäves avstånd emellan sig. Kroppen är jämnt vänd i samma riktning som den främre foten som i sin tur alltid är vänd mot motståndaren. Denna pos medför att höften är lätt vriden mot den främre foten (om motståndaren rör på sig så bryr man sig dock inte om att rätta till posen, utan startar troligtvis en hitosashi). Den bakre armens armbåge pekar rakt ned i marken, och den bakre handen pekar rakt upp i luften. Den bakre handen visar jämnt ovansidan av handen mot fienden.
Den främre armens överarm och underarm bilder rätvinkel mot varandra, och den underarmen ligger parallellt med marken. Den främre handen visar alltid ovansidan mot fienden, och dess pekfingerspets ska precis kunna snudda den bakrearmens armbåge. Tänk er sedan att personen som antar denna pos är en japansk Geisha (vitsminkad, kimono, hela köret) och sätt sedan en solfjäder vardera hand så kan ni nog förstå vart grundställningen fått sin inspiration ifrån.

Kommentera
Namn:	Gäst
Titel:
Kommentar:

Powered by AkoComment 2.0!