Övervakningsmyndigheten samarbetar med polisväsendet och Secret Service (underrättelsetjänsten).

TransNet

Alla civila och statliga fordon (markfordon och flygfordon) är uppkopplade till TransNet och avger ständigt signaler så att Övervakningsmyndigheten har information om dess position. Detta gör det möjligt att snabbt identifiera fordonets ägare om det till exempel varit med vid en olycka, trotsat hastighetsgränsen på vägar eller tagit sig mellan olika stadsdelar (i London). Genom TransNet kan Övervakningsmyndigheten sätta spårning på ett visst fordon och få information om dess färd genom staden (se exakt var fordonet stannat och vilka vägar det tagit). Vissa fordon i de sämre stadsdelarna saknar TransNet-uppkoppling (antingen p.g.a. att de är omoderna eller för att man tagit bort funktionen illegalt). Ett modernt civilfordon kopplar automatiskt upp sig till TransNet och uppkopplingen går då inte att stänga av (om man inte besitter speciella kunskaper).  

Megaföretagen lyder inte under statens vanliga regler och har en slags diplomatisk immunitet som ger dem möjlighet att själva välja om de ska vara uppkopplade till TransNet eller inte.

Övervakningskameror

Övervakningskamerorna används för att hålla kontroll över städernas befolkning och övervakar viktiga platser (ofta platser där människor passerar ofta) och viktiga byggnader (t.ex. tunnelbanestationer och statliga byggnader). Övervakningskamerorna är vanligare i städernas finare stadsdelar (där den rikare stadsbefolkningen bor och de viktigaste byggnaderna finns) men finns alltid på viktigare platser ute i de sämre stadsdelarna (t.ex. utanför polisstationer som ofta är mål för IRA:s attentat). 

Genom måligenkänningsprogram kan Övervakningsmyndigheten söka efter specifika personer eller objekt. Huvuddatorn kan då identifiera dessa ifall de filmas av en övervakningskamera. Det är vanligt att eftersökta personer spåras upp på detta sätt. Den stora mängden information som huvuddatorn hela tiden mottar från stadens övervakningskameror innebär ofta en viss fördröjning innan ett eftersökt mål identifieras och Övervakningsmyndighetens anställda informeras.

Tullar

Tullar med krav på passertillstånd och ofta tullvakter med automatkarbiner registrerar ständigt de som passerar städernas tullar. Informationen skickas till Övervakningsmyndigheten som på så sätt kan registrera i vilka områden som privatpersoner vanligtvis befinner sig i. För huvudstaden London är det vissa stadsdelar som kräver speciella tillstånd för att privatpersoner ska få tillgång till dem; dessa inkluderas av affärsdistriktet Docklands, nöjesdistriktet vid Oxford Street och de centrala delarna kring Parlamentet och Westminster. Tills dessa områden krävs det specialtillstånd som vanligtvis enbart ges till tjänstemän, de förmögna invånarna och företagen. Privatpersoner kan ansöka om temporära tillstånd med skiftande väntetid (byråkratin i Storbritannien är kända för att ta tid på sig).

Resultatet av tullarna är att man inte kan ta sig mellan Londons olika stadsdelar utan att bli registrerad. Vid bruk av tunnelbana registreras man när man ska gå in eller ut ur tunnelbanorna och har man inte rätt passertillstånd kan man inte lämna tunnelbanestationen (som dessutom kontrolleras av beväpnade vakter som scannar alla som går in eller ut och dessutom visiterar individer som de finner suspekta). I de centrala stadsdelarna är säkerheten rigorös medan de sämre stadsdelarnas invånare ofta bara kan åka mellan stadsdelarna från tåg som går från stadsdelens huvudstation (där vakter beväpnade med k-pistar patrullerar och kollar upp dem som vill lämna stadsdelen).

Megaföretagen registreras ofta enbart i företagets namn vilket gör det möjligt för företagsanställda att passera tullarna utan att identifieras, scannas eller visiteras.

Kommentera
Namn:	Gäst
Titel:
Kommentar:

Powered by AkoComment 2.0!