Detta är en arkiverad version av nogo.se
   03 June 2015  
Startsida
Notiser
Länkar
Skicka in material
Forum
Gamla NoGo
Nogo Wiki
Orbital News Network
- - - - - - -
Inspiration
Regler
Scenarion
Cybertech
Utrustning
Vapen
Värld
Övrigt
Spelhjälpmedel
Holodisken
Skrivet av Marcus Eyre   
2004-08-06
(C) parahype, http://www.sxc.hu/browse.phtml?f=profile&l=parahypeDet var sedan John blev mördad i den där gränden på 5th Avenue sent på tisdagskvällen som det började... Jag kommer ihåg den där onsdagsmorgonen dagen efter att han hade blivit mördad som om det vore ig�r.

Jag vaknade av att det knackade på dörren vid sextiden på morgonen. Utanför min lägenhet stod tv� män i mörka kostymer. De sa att de ville prata med mig och fr�gade ifall de kunde komma in ett tag. Eftersom det inte var speciellt vanligt att få besök av folk i kostym i dessa trakter förstod jag att de antingen var från något brottssyndikat, företag eller någon typ av myndighet. Med stor tveksamhet och misstanke släppte jag in männen, stängde dörren och fr�gade vad saken gällde.

De tittade på varandra som om de inte förstod vad jag sa och efter en stund sa den ena mannen med djup bas i rösten

- Det har på sätt och vis med din bror att göra, fast änd� inte...
- Vad är det med honom och vart är han förresten?
- Det är därför vi är här. Han skulle möta oss vid tio ig�r men han kom aldrig så vi undrade om han hade försökt bl�sa oss...
- Bl�sa er?
- Ja... på de 50 000 krediter han fick...
- 50 000 krediter???
- Ja. Har du sett honom?
- Nej inte sedan ig�r någon g�ng på dagen...
- Vet du möjligtvis vart holodisken finns?
- Holodisken?
- Äh, skit samma!
< - Nej vad�?
- Det var inget...

Egentligen visste jag exakt vad det var för disk de talade om men om jag yttrade mig skulle jag antagligen ligga utspridd över hela lägenheten med ett hål i huvudet så jag höll tyst. Jag fr�gade istället männen ifall de ville ha något för att inte riskera att bli misstänkt. Det tackade nej och gick sedan efter ett litet tag.

Efter att ha sett männen �la iväg i sin svävare tog jag min pistol, laddade den, slängde på mig nylonjackan och gick ut i korridoren. När jag kom ut i korridoren r�kade jag stöta ihop med en ung flicka. Hennes matkasse föll ned på det nytorkade plastgolvet varav vi båda böjde oss ned och började plocka ihop varorna. D� sa hon tyst "Gå ned till baren och fr�ga bartendern efter Jack..."

Jag gjorde som flickan sa och gick ned till baren, fram till bartendern som uttr�kat tittade på mig. Sedan fr�gade jag honom om han kände någon som hette Jack varvid han pekade in mot ena hörnet av baren. Där satt en ung, stressad och troligtvis pöverkad kille i schabbiga syntetkläder av förra månadens snitt...

Jag gick fram till bordet där han satt och fr�gade om han var Jack. Nervöst tittade han sig omkring och fr�gade mig vem som undrade. Jag svarade att jag var släkt med John vilket lugnade honom lite. Med en tyst och pipig röst sa han att han hade disken som John hade bett honom ge till mig. Sedan bad han mig sitta ned samtidigt som hans ansikte stelnade i blekhet av skräck. Jag kunde se i spegeln bakom honom hur de kostym klädda gorillorna från min lägenhet kom gående mot v�rt bord. Sakta drog jag handen in under min tunna nylonjacka, mot pistolen som satt i skärpet. Gorillorna s�g min rörelse och slängde sig �t var sitt h�ll i samma rörelse som de drog upp sina automatvapen. Nästa sekund flög hylsor och glas över hela baren.

Plötsligt kände jag hur mitt ben vek ihop sig... Jag föll mot golvet och det kändes som om tiden stod stilla. D� kom värmev�gen följd av smärtan. Jag hade blivit träffad av en kula i benet och föll nu till marken. Allting tystnade, det enda jag kunde höra fastän jag skrek av smärta var ekot av hur mitt hjärta slog för fullt.

Plötsligt flimrade världen till för att sedan försvinna helt. Framför mig stod nu en finnig femtonårig kille i silvergr� skjorta med en logga som det stod "Dream House" p�. Han fr�gade mig fall jag hade haft det bra samtidigt som han drog ut DNC-kabeln ur jacket i tinningen på mig. Jag tittade undrande på honom och lyckades få ur mig ett ynkligt ja samtidigt som jag reste mig upp och gick ut på den neonbelysta gatan med företagskomplex till skyskrapor som skymde kvällssolen så att man bara s�g några få solstr�lar som skar sig genom smogen.

Kommentarer

Kommentera
Namn:G�st
Titel:
Kommentar:



Powered by AkoComment 2.0!

Senast uppdaterad ( 2005-06-22 )
ONN Latest News
Mest lästa
Populära länkar
Donera till NoGo
Varför ska jag donera?
Top of Page
Baserad på teknologi från Mambo Open Source.
Ses (tyvärr) bäst med Internet Explorer.
All information på dessa sidor är fiktiv.
NoGo Copyright © 1998 - 2015.