Summan hisnade. Lothar kunde knappt andas. Mannen framför honom... nej förresten, inte man - Varelsen. Vad det nu än var som befann sig framför honom satt i alla fall bekvämt uppflugen på resterna av en halvt raserad vägg.

"H-hur mycket?"

"Du hörde mig."

Rösten var kall. Metallisk. All form av mänsklighet som kunde anas i hans skepnad suddades nästan ut av hans fullständiga brist på livstecken.

"Jag vet inte om jag är auktoriserad att förhandla om den sortens summor. D� måste jag först få göra ett samtal."

Varelsen knyckte till och befann sig snabbt framför honom. Han var minst ett huvud längre än Lothar och hans ansikte doldes av en nattsvart mask med inslag av kromat st�l.

"Inga lögner. Jag vet att du har tillåtelse att g� upp till �200.000.000. Ska det ske så f�r inget komma emellan mig och mina pengar. Genomför transaktionen genast."

Han talade på samma sätt. Ingen ökning i tempo, inga sammanbitna tänder... hade han tänder? Han stod framför Lothar med den mörka rocken lätt svajande i vinden. Prognex Bodyguard. Svindyr. Kyrassiären rörde inte en min. Han s�g nästan ut som en sådan där krigare på Manganation Channel 6. L�ng och med en full stridsrustning. "Hur förflyttar sig en sådan figur på öppna gator?", tänkte han. Lothor svalde sakta och sneglade bakåt mot de fem solo-snubbarna som Mr. Franz skickat med honom. Den ljuse med skägget hade sin blick fixerad på kyrassiären och höll händerna knutna längs med sidorna. Den smale, arabiske typen tog tre korta långsamma steg �t sidan och slängde en hastig blick mot sidogränden. Den rödlätte mannen med fräknarna lutade sig mot sendallen som med sin silvriga yta nästan likt en spegel reflekterade omgivningen. I Sendallen satt den minste av dem och rökte vid ratten. Han hade den skottsäkra rutan nedfälld och röken från hans Synthozigh-O4 steg likt ett spöke ut i natten. Slutligen höll sig den mörke typen nära Lothar själv. Trots detta kände sig Lothar inte säker. Inte säker alls. Han vände blicken tillbaka upp mot det svarta visiret som väl skulle föreställa varelsens ansikte. Inget ansikte syntes dock och allt Lothar hade att göra var att stirra sig själv i ögonen.

"�197.800.000 kommer att sättas in på ert konto så fort allt är klart. Men innan dess har jag ingen rätt att ge er mer än �150.000. Om ni har tillgång till v�ra transaktionsregler så bör ni ocks� känna till detta."

Lothar kände sig änd� en smula irriterad över att varelsen kände till hans förhandlingstak. på så vis kunde han aldrig få ner priset och tjäna en större provision på överblivna summor. Varelsen stod blickstilla. Som om datorn han hade istället för hjärna genomförde någon form av scan kring vad Lothar just sagt.

Plötsligt började varelsen �ter att tala, utan att röra sig. "Utdrag ur samtal, videotech-aurora5, Charles M Brencho Vice VD stationerad Wien - Augatel Franz, Säkerhetschef 9-Branch "...ja om han nu envisas kommer vi väl få ge honom vad han vill ha. F� det gjort bara, Augatel. Ge honom taksumman d� för helvete! H�ll mig utanför bara!"

"Givetvis, Mr. Brencho. Ska ske."

Så tystnade varelsen. Likt en staty stod han med huvudet nedböjt över Lothar utan att röra sig. Lothar var förstummad. Med öppen mun stirrade han på varelsen. Att Mr. Brencho ens kunde vara inblandad var mer än han någonsin kunnat föreställa sig.

"Ja visst." hörde han till slut sin röst säga. "Inga problem."

Han kopplade upp sig mot cyberdecket. Rysningen när hans världsbild förändrades var välbekant men för en gångs skull till och med välkommen. Han vacklade till lite i sitt undermedvetna och lyckades till slut stänga ögonen helt. Normalt brukade han sitta ned vid transaktioner, men han hade blivit så överrumplad av varelsens inspelade meddelande att han genast p�börjat processen. Isen släppte igenom honom och de gigantiska försvarsprogrammen inspekterade honom. Med en kort handrörelse lät han sin agent genomföra överföringen, medan han själv övervakade varelsens mottagarkonto. Det var i format som en liten kub. Ett typskrivet program med få finesser.

"Du må vara sju fot lång och väga 250 kilo metall och kött, men här skulle jag äga dig min gosse."

Om leendet spridit sig ut på hans fysiska läppar så kunde Lothar inte avläsa något om det på varelsen.

"D� s�, herr Praetorian. D� ska v�ra förehanavnden vara avslutade så långt jag är berörd. Vi hoppas på en snabb lösning av v�ra problem." Lothar log affärsmässigt och vände sig mot sendallen. Sju steg. Det är ocks� vad det tog för Lothar att sätta sig i bilen. Varelsen stod kvar, fortfarande orörlig. Lothar kunde inte låta bli att fundera över om han f�tt någon slags kortslutning inne i sin datoriserade hjärna. Det absurda i situationen kunde inte ignoreras och han undslapp sig ett kort skratt d� han undrade hur Mr. Brencho skulle reagera på att vi betalat ut nära tv�hundra miljarder till en trasig robot som nu för all framtid skulle st� och rosta i en av Unterstrasses mest nedgångna gränder för all framtid.

N�väl kriget var i g�ng. Hundratals skulle dö. Alla för den enorme krigarens svärd och pistoler. Det skulle sluta med att det rivaliserande företaget tvingades sälja till Lothars företag. Det hade hänt förut och skulle hända igen. Alla de som arbetat i det mindre företaget skulle avskedas och troligtvis skulle deras barn svälta. N�väl. Det kostade minsann Lothars företag ocks�. Nära tv�hundra miljarder. Det kanske skulle vara skönt med en 'specialkväll'? Lothar hade fyra pads med Spin hemma. Ett telefonsamtal bort så kunde han ha Jezebehl och Afhela hemma hos sig. Köper man lite Wideawake ocks� så kan man h�lla igång hela natten. Det hade i alla fall Carsten på avd. 3 informerat honom om. Kanske... Det skulle nog vara skönt tänkte Lothar och blundade. De fem solo-killarna körde hem honom utan att bry sig det minsta om det förnöjda leendet som börjat sprida sig på Lothars ansikte.

Kommentera
Namn:	G�st
Titel:
Kommentar:

Powered by AkoComment 2.0!