|
Orokou var inte rädd. Aldrig rädd. Det hade gått över efter hans första operation. I skolan hade de kallat honom för "Tjocke Oro". Sjungit i ring, alla, alla, alla. De hade Slagit och sparkat honom, till och med vid ett antal tillfällen bränt hans fingrar i skolans Instomicro. Orokou var rädd d�, bara sju �r gammal. Orokous far slog honom sedan när han kom hem. Hans familj var fattig och hans mor var hemma men sv�rt mentalsjuk och försökte vid ett flertal tillfällen ta sitt eget liv. Orokous far sade att han skulle låta henne göra det om han bara hade någon annan som kunde se efter hemmet när han gjorde sina "affärer". Oroukus far hade egentligen inga "affärer". Han bara drack ideligen, slogs gjorde han ocks� men bara med dem som han var säker på att han r�dde p�, exempelvis Orokou eller hans mor.
Orokou var tolv när hans mor slutligen dog. Inte för att hon tog sitt eget liv, utan för att Orokous far en natt när han kom hem full tappade t�lamodet med sin frigida hustru. När han trodde att Orokou sov och inte skulle märka det, ströp han sin maka med sitt bälte. Orokou hörde deras kamp och hur hans mor förtvivlat sparkade med fötterna mot betonggolvet när hennes sista livskrafter rann ur henne. Han grät utan ett ljud när hans far skändade hennes kropp efter det att hon dött. på morgonen sade hans far att hon tagit sitt eget liv. Orokou sa ingenting. Det skulle dröja tills Orokou var sjutton �r innan han fick hämnas sin mor. Han kom hem från skolan en dag och hans far satt full i soffan och sov. Orokou tog en penna ur sin ryggväska och stack den h�rt i sin fars hals. Det tog inte lång tid för honom att dö, kanske tv� minuter. Blodet i faderns strupe hindrade honom från att skrika. Orokou lämnade sitt barndomshem utan att ens ta av sig sin blodiga skoluniform. Hans första inplantat var ett ögonimplantat. Detta fick han av en gängledare i Kyoto. Han fick det för att han lämnade en väska till en man inne på en restaurang. Orokou hade velat ha pengar, men ledaren sa att det var den enda betalning han skulle f�. Sen rullade det bara p�, Orokou gjorde exempelvis sitt första betalda mord vid åldern av tjugotre, därefter gick det fortare. Han mördade folk från stad till stad. Ibland så många som tre utförda jobb på en dag. I början köpte han implantaten för att göra ett bättre jobb. Reflexmultiplexor, pansarhud över bålen. Men alltvartefter tiden gick, förändrades hans prioriteringar. Snart utförde han sina uppdrag, enbart för att kunna köpa nya implantat. Det blev som en drog. Hur mycket kunde han byta ut? Var fanns de bästa klinikerna? Vem hade de nyaste moddarna på Endoskeletten? Mellan åldern 25-38 bytte Orokou ut samtliga sina lemmar, organ och sinnen. Vid 40 hade han ett system som möjliggjorde 260 graders synvinkel, men med den nya Interna datorn och sitt Cerebralinterface kunde han vid 42 �rs ålder se en radarbild, tredimensionell bild, med värme och infraröda signaler, allt på en och samma g�ng. Han kunde inte längre urskilja människors ansikten, men det gjorde datorn �t honom. Nu, vid 63 �rs ålder hade Orokou inte mer än 3-6 % kvar av sin ursprungliga männskliga kropp. Han var inte mer än 1.60 lång som vuxen 20-�ring, men nu var han nästan 210 centimeter lång och vägde nätan 250 kilogram. En perfekt krigare. Men utan mål. Hans enda mening med livet var att helt enkelt fortsätta existera. Han skulle snart p�börja sitt största uppdrag någonsin. Med pengarna skulle han kanske kunna hitta en skicklig Bio-kirurg som kunde ordla fram en organisk kropp till honom, baserat på hans få mänskliga celler. Ironiskt hur ett liv kan ändras, inte sant? Powered by AkoComment 2.0! |
