Syd är en cyberpunknovell svagt baserad på verkliga människor, namnen är förstås utbytta, och den har ganska klara romantiska drag. Det här är en novell som egentligen inte är avslutad, men jag har blivit osäker på om jag verkligen ska fortsätta på den eller om jag ska låta den vara som den är.
Syd skrevs under våren 2000

Syd

Syd tittade ut över lägenheten, den var inte större än kanske 35 kvadrat meter. Visserligen större än hans egna lägenhet men han hade inte så mycket möbler. En soffgrupp hade Syd aldrig haft råd med, han skulle i vilket fall aldrig ha någon användning för en soffgrupp, han använde inte ens en stol när han var hemma. Den här lägenheten kunde man leva i, inte alls som hans, där gick det knappt att sova i, än mindre laga någon mat. han log åt tanken på att ha en fest hemma hos honom. Kanske skulle fem personer få plats om de stod upp, kanske. Här låg det fem i en säng och bara strulade. Syd log mer när han tänkte på hur folk skulle reagera imorgon när huvudena klarnar på dem.

Han tog ett nytt bloss på cigaretten och försökte samla sina tankar igen, men allt han såg var sin egen lägenhet. Han blundade men lägenheten var kvar framför hans ögon. Den gungade lite innan den försvann vid ljudet av att någon spyr. Syd öppnar ögonen och hör ropen från köket.
"Stefan, vad fan gör du?" Någon skriker och verkar vara panisk. Någon annan skrattar. Syd ler och fimpar cigaretten. Han tittar sig omkring innan han får syn på den tjej han för en halvtimme sedan hade haft i sin famn i sängen där det nu låg fem personer. Nu hade hon hittat någon annan och var sakta på väg mot golvet med honom. Syd ser trött på dem och känner sig lite sur. Han skakar på huvudet för att få bort den dimma som täcker hans syn och tankar. Han kunde inte vara svartsjuk på en tjej han knappt träffat förut. Han blundar igen och ser sig själv dansa. Framför honom dansar "hon" med något sensuellt i blicken. Det blir suddigare och han känner hur hon biter honom i kinden, varefter hon kysser honom, han tycker om det. Men han kan väl inte vara svartsjuk?

Han skakade återigen på huvudet och bestämde sig för att så inte var fallet. Men att han behövde stoppa i sig något. Han reser sig från sängen och går bort till sin jacka, i ena fickan hade han en lite burk med piller som han bara tog vid speciella tillfällen. Han hade trott att det var vanligt ecstasy när han hittade det. det hade visat sig vara någonting annat. Hög blev man och det var det viktigaste, men med de här pillren slapp man det mesta som var dåligt med andra preparat. Man mådde bara bra. Han stoppar i sig en av de blå tabletterna och gömmer undan burken. Han blundar och ler innan han går in i vardagsrummet. Vardagsrummet innehöll soffgruppen och några bokhyllor, dessutom ett bord och en dator som gömts undan i ett hörn. Här satt folk mest och pratade och drack. Syd sätter sig och försöker hänga med i samtalet men misslyckas. Han försöker ruska av sig ruset som börjar bli mer och mer svårt att hantera. Han reser sig upp och går ut i köket, häller upp sig ett glas juice och försöker tänka klart. Men allt han ser är sin lägenhet, han ser den från alla vinklar när den plötsligt börjar fyllas med hår. Han skakar på huvudet och dricker mer juice. Mer och mer hår fyller golvet, blonda hårstrån i högar och linjer. Han ser hur håret börjar forma sig till ett "E". Han tittar ut i sovrummet och ser hur tjejen han tidigare strulat med letar efter något på golvet. Han inser att hon är blond och heter Erika.
"Fan", mumlar han innan han går in i sovrummet och ler åt henne. Allt kändes konstigt. Han behövde luft och en cigarett, en tanke börjar ta form i hans huvud.
"Letar du efter något?" han kände sig löjlig när han stod där med ett glas juice i handen och ett fånigt leende på läpparna. Sen inser han att hon inte hade någon topp på sig. Hon tittar upp på honom och ler brett samtidigt som hon vinglar lite. Hon säger ingenting och Syd börjar söka med blicken längs golvet efter något som skulle kunna vara hennes topp. Han skakar på huvudet när han inte minns vad det var hon hade på sig. Ett linne, det måste ha varit ett linne. med bara snören som täckte ryggen. han försöker komma på vilken färg det hade när han får syn på något rött som sticker ut under sängen, han böjer sig ned och plockar upp det.
"Här", säger han när han vänder sig om. "Här är det" Hon ler bredare och försöker reda ut det med fumliga händer. hon lyckas och drar på sig det.
"Tack!" Hon ställer sig upp och kysser honom. Han ser förvånat på henne men hjälper snart till.
"Kom", säger han. "Vi går ut och går". hon ler mot honom och nickar. De går ut i hallen, drar på sig kläderna och går ut.

Korridoren utanför lägenheten är fylld med bullret från festen. Någon har dessutom skrivit något på den ena grannens dörr. Syd bryr sig inte utan lägger armen om Erika och kysser henne när de lite vinglandes tar sig till hissen. Den lilla hissen stinker av utspilld alkohol och hasch, är nedklottrad med något gängs signaturer och visar spåren av hela husets dekadens tydligt. Men den fungerar och det är allt Syd brydde sig om, hissen i huset där han själv bodde fungerade aldrig. Han hade kommit fram till att den var en av reglerna som styrde hela området han bodde i. En annan regel var att allt rostar eller blir rostfärgat, det spelade ingen roll vilket material det var. Hissen stannar plötsligt och de är tvungna att släppa varandra. Porten ut till gångvägen är sönderslagen, den hänger på ett av två gångjärn och verkar kämpa för att inte ramla av helt. Den kan vara det ända i hela huset som fortfarande kämpar, allt annat verkar ha gett upp. Gångvägen utanför visar också tecken på förfall, blinkande gatlyktor försöker lysa upp natten. Reklamens neonskyltar lyckas bättre, och täcker vägen i färgat ljus. En kort stund lyser Syds tändare upp platsen när han tänder deras cigaretter. De börjar gå hand i hand mot vägen, men Syd är tvungen att stanna när han ser sin egen spegelbild i ett fönster. Han blir ståendes där stilla, hans blå jeans visar samma tecken som huset och vägen, likaså hans brittiska kängor och svarta jeansjacka. Under jackan har han ett vinrött linne. Det och hans blonderade hår är det enda som inte verkar förfalla. Cigaretten i hans hand verkar sakta dö, precis som han vet att den sakta kommer döda honom.
"Jag…", han viskar hest. "Jag bryts ned." Han står och stirrar på sig själv som det är allt som existerar. Som han aldrig har sett sig själv förut. "Jag dör."
"Vad sa du?" Erikas röst verkar avlägsen för honom, hon står och rättar till sin jacka och sitt hår när han inser vad det är han har sagt. Han ser hur hennes spegelbild ansluter sig till hans. De kysser varandra och han ser hur hennes blonda hår och breda leende lyser upp hela spegelbilden. Han blundar och känner hur tankarna om förfall och död blekna, Han börjar sakta känna hur hans kropp blir varmare, som om han tinade från en lång tid i en cryotank. Han ler och känner att de kalla tankarna är borta, kvar finns bara värmen. Och bilden av Erikas reflektion i glasrutan.
"Ingenting", han omfamnar henne och lyfter upp henne. "Ingenting alls." De kysser varandra igen. Han står kvar och omfamnar henne och tittar på sin reflektion i rutan. Han bara står där och försöker lägga hela bilden på minnet.
"Mmm... Jag bor inte så långt härifrån", hennes röst låter så len och mjuk när de småpratar medan Syd låter sig ledas iväg av henne.

Kommentera
Namn:	Gäst
Titel:
Kommentar:

Powered by AkoComment 2.0!