En lätt rök slingrade sig vidare. Upp, förbi den smala spiraltrappan. Det var tyst. Endast ljudet av tunga vattendroppar gjorde det uthärdligt. Med en sista kraftansträngning reste sig James upp. Han såg den svårt sargade kroppen framför sig och undrade vad som hade hänt. I samma ögonblick hörs ett ljud från andra sidan rummet. Ett som från tomma burkar som ramlar till marken. James vänder sig om och famlar upp pistolen från bältet. Han riktar den åt det håll som ljudet kom ifrån. En man stiger fram. James stirrar förskräckt på honom. Mannen ler och går rakt fram, rakt mor James. James ser förvirrad ut och börjar skaka. Han släpper pistolen och faller på knä i vattenpölarna. Mannen kliver fram i ljuset. Det är en stor man, mycket större än James. Han har fettvalkar under hakan och magen är enorm. Han har en blomma i kavajslaget. En blomma som James sett förr. Det är en Nejlika. En dödens Nejlika.

***

Niomi rörde sig snabbt och lätt vidare in mot industrikomplexets hjärta. En strimma med ljus träffade henne och hennes neonblå hår blänkte till. Det var något mer som blänkte. Kniven hon höll i handen, eller var det kanske den enorma automatpistol som hon höll i den andra handen. Hon hoppade över tunnor och packlårar som om de inte fanns. Om man lyssnade riktigt noga kunde man höra ett svagt surrande från henne. Niomi var samuraj. Den moderna Ninjan, det ultimata vapnet. Kunde inte hon det, kunde ingen. Detta visste hon. Hon brukade vara ganska självsäker men inte idag. James var i fara, allvarlig fara. Hon hade hört om honom på gatan. En skugga, inget mer. En skugga av död. I en rörelse hoppade Niomi upp för en spiraltrappa. Och där, James. Men vem var den andre mannen. Den fete. Kunde det vara...nej. Det är omöjligt.

"Tamura!", skrek hon förvånat.
Den fete mannen vände sig från James, som nu låg helt blodig på golvet, och såg förvirrat på Niomi.
"Niomi?!!"
Han stirrade rakt på henne. Och började gå åt hennes håll. Niomi hoppade ned från det trappsteg hon stod på och smög på lätta fötter fram mot Tamura. De stannande på fem meters avstånd från varandra och stirrade.
"Vad gör du här?", frågade Niomi.
"Jag ska döda den där mannen, Du då?"
"Nej, Det där är James. Min..." Niomi tänkte efter en stund, de skulle ju faktiskt hålla det hemligt.
"Min bästa vän!", sa hon tillsist.
Tamura vände sig om och tittade på James, som just lyckats komma upp på benen igen.
"Vem har beställt det Tamura? Vem?"
"Du vet att jag inte tar reda på sådant!" säger han medan han vänder sig tillbaka mot henne.
James sträcker på sig och börjar gå åt deras håll samtidigt som han säger.
"Du... Tamura... Var det så du hette? Du ska veta att du inte var ensam här idag. Din arbetsgivare har skickat flera ’städare’ efter mig!"
James sätter sig på en lastpall och ser om sina sår. Precis som han satt sig ned tänds flertalet strålkastare som lyser upp hela lokalen.
"Detta är polisen! Kom ut med händerna över huvudet!"

Kommentera
Namn:	Gäst
Titel:
Kommentar:

Powered by AkoComment 2.0!