Detta �r en arkiverad version av nogo.se
   03 June 2015  
Startsida
Notiser
L�nkar
Skicka in material
Forum
Gamla NoGo
Nogo Wiki
Orbital News Network
- - - - - - -
Inspiration
Regler
Scenarion
Cybertech
Utrustning
Vapen
V�rld
�vrigt
Spelhj�lpmedel
Typiska platser i staden
Skrivet av Henrik Refsnes   
2005-01-01
En liten stämningsfull artikel om olika typiska ställen i den typiska staden. Mycket bra resurs för den late spelledaren, och är underhållande läsning i vilket fall. Möt platser som Café du Monde, Storage 113 nere i hamnen eller det säregna Taxi Jamaica.
Café du Monde

Caféet ligger strategiskt placerat mitt i smeten, där allt folk finns. Det ligger på andra våningen i ett köpcentra, med utsikt över de passerande massorna nedanför. Långt ovanför kan man se glastaket på köpcentrat. Glaset är smutsigt av föroreningar, trots det eviga regnet. Så gott som aldrig skiner solen genom dessa rutor.

Inne i köpcentrat så är dock allting rent och snyggt. Mycket är vitt eller skinande metall. Här inne slipper man ju i alla fall nerskitade skyltfönster och uteliggare. Välutrustade rent-a-cop:s sköter säkerheten och finns utposterade så gott som överallt. Ändå går man inte säker för tjuvar och vandaler.

För att återgå till cafét så har man löst det lilla problemet med det smutsiga glastaket genom att sätta parasoller på de bord som står utanför själva cafét, alltså de som står på den balkong/gångbro som skjuter ut över våningen under. Ingen kan längre se taket, så problemet anses löst. Det hela ser kanske lite malplacerat ut men är ganska färggrant och så kan man täcka parasollerna med reklam från sponsorer.

Ett tiotal bord står utanför och ett tiotal inne i cafét. Det är slitna vita bord och stolar. Tja, vita är de väl knappast längre men gula har de ännu inte hunnit bli. Trots att affärerna borde gå bra, med tanke på allt folk som passerar, är det ingen som brytt sig med att underhålla möblemanget.

Betjäningen fungerar, men mer än så kan man väl inte säga. Varför är då stället så vansinnigt populärt? Antingen är det för att det varit ett inneställe så länge nån kan komma ihåg eller så är det för att kaffet smakar så bra. Andra anledningar skulle kunna vara att man kan sitta "ute" utan att det regnar föroreningar på en, att man är omgiven av folk hela tiden och att säkerheten är förhållandevis god.


Mirrorshades

Mirrorshades, eller bara the Shades som de flesta kallar etablissemanget, är en bar/café dit många., ska vi säga samhällsfarliga element, tar sig för att anställa eller anställas. The Shades ligger i centrala downtown, men väl undangömt på en mörk bakgata. Det enda man kan se vid ingången till gränden är en neonskylt föreställandes ett par solglasögon. Det och ett par soptunnor.

Ingången finns längre in på bakgatan. Det är en robust metalldörr, men den står för det mesta öppen. Några få trappseg av metall leder in i lokalen. På insidan, alldeles invid dörren, finns en dammig skylt som lyder "Synliga vapen ej tillåtna...". Resten av texten har nötts bort med tidens tand.

Att denna mycket enkla regel efterföljs ser stamgästerna till. En populär historia som mer än gärna berättas för ny ansikten har också en avskräckande effekt. En gång kom det tydligen in en ung typ med en fullt synlig automatkarbin. Att bartendern vänligt varnade honom för att ta med vapnet in sket han fullständigt i och undrarde istället vad bartendern skulle göra åt saken. En varning fick vara nog och i nästa stund perforerades killen av sisådär en trettio, förtio kulor. Han dog av visst av blyförgiftning i nån soptunna nånstans...

Säkerheten sköts för det mesta av en bjässe till man, Toothpick. Han är känd som mannen som använder järnrör som tandpetare på folk han inte tycker om. Han är ursprungligen från Haiti och älskar att skrämma upp folk med snack om voodoo. På hela taget en ganska hygglig prick... om man känner honom alltså.

The Shades är skumt upplyst av ett vagt, gulaktigt sken. Ständigt kan man höra, men inte se, ett flertal fläktar som står och surrar. Strömlinjeformade metallsoffor med klädsel i slitet rymdgummi står invid de flesta borden, undantaget de bord som står mitt ute på golvet. Runt dem finns matchande stolar.

En svag musik kan höras, egentligen är det mest bas som hörs. Det är dock inget som hindrar att man ostört kan föra en normal konversation.

Lokalen är inte så bred, men verkar försvinna in i mörkret. Baren löper längs med lokalen, på vänster sida. Väggen bakom disken täcks av speglar, och hyllor med sprit. Vill man beställa nåt gör man det här och inte vid nåt av borden.

Vill man använda en telefon så finns det en betalautomat vid ingången. Man får dock klara sig utan bildsignal eftersom skärmen är trasig. Det finns även en TV som man kan sätta på om det skulle vara något man vill titta på, nyheterna till exempel. Oftast är den dock av.

Bartendern Joseph är kanske inte lika enorm som Toothpick men är ändå välbyggd. Han är en vit man i trettioårsåldern. Blekt hår och pipskägg i samma färg. Ett par runda, små, röda solglasögon pryder näsan och han klär sig alltid i färgglada skjortor. Det sägs att han är galen - men det är förstås inget man säger till honom. Bakom disken förvarar Joseph ett automathagel och en magnumpistol i fall att kunderna skulle bli våldsamma.

Kontor finns på andra våningen. Dessa nås via en skranglig spiraltrappa av metall längst in i lokalen. Joseph och Toothpick har sina bostäder här.

Anledningen till att polisen inte stängt etablisemanget är att man inte vill bli orsak till mer trubbel än man sätter stopp för. Det bedrivs ju faktiskt ingen olaglig verksamhet, kunderna måste ju få snacka om vad de vill. Inga droger säljs ju heller. Bommar man igen här kommer det att uppstå ett liknande ställe på nåt annat ställe. Plus att man har retat upp den minst sagt livsfarliga kundkretsen.

Några kända ansikten bland stamgästerna är Mr Wolf och Lady Die. Plus en massa Smith förstås. Mer om dem nån annan gång.


Storage 113

Nere i hamnkvarteren finns en lagerlokal dit bara de som har kontakter hittar. Lager nr 113. Här bedrivs en högst olaglig verksamhet som nästan blivit självklar i var och varannan stad värd namnet. Här bedrivs vapenhandel, och en lyckad sådan till och med.

Från utsidan ser lagret inte mycket ut för omvärlden, trasigt här och där. Inga fönster finns men däremot flertalet stora garageportar av metall. Bara en av dessa används. Bankar man ord- entligt på denna och väntar ett tag kanske man släpps in. Efter att först ha iakttagits av gömda säkerhetskameror.

Där inne finns inte mycket till belysning. Detta för att dölja den gångbro som löper runt lokalen på några meters höjd. Här står alltid ett antal vakter dolda i mörkret och utrustade med det senaste på markanden. Dessa är givetvis inte de enda vakterna, en hel del finns på markplan också.

Lagerlokalen är överhöljd med lådor i alla storlekar, av metall, trä och plast. Någonstans står en maskin på och låter. Gigantiska fläktar står och går lite här och där. De låter en hel del och när ljuset faller genom dem uppstår ljuseffekter. Var man än befinner sig i lokalen känner man sig iakttagen.

Affärerna sköts av en liten japan i skinande svart kostym. Ingen vet vad han heter, ingen har stannat längre än nödvändigt heller... Han har alltid minst tre biffiga livakter vid sin sida, lite beroende på situation. Ett talesätt som ofta används av japanen är "Vad jag inte har, har du inte ens hört talas om...".

I princip allt som man skulle kunna önska sig finns att få tag på här, till och med det allra senaste på marknaden. Vill man till exempel ha tag i ett av Ultechs tjänstevapen gör man det här. Priset varierar kraftigt beroende på vad man vill ha.

Hittills har polisen bara slagit till mot lagret en gång - och då var det helt tomt. Det är fortfarande oklart om det var så att polisen stormade ett annat lager därför att man helt enkelt inte vågade ge sig på vapenhandeln. Man har ju ingen aning om vad som finns i lagret. Vapenhandeln bedrivs i alla fall vidare...


Baren

Det här stället är för dem som vill ta det lugnt en hektisk kväll. Inget skumt med det här stället alls. Bara du själv, bardisken och ett fåtal andra gäster. Baren ligger centralt på någon av gatorna i downtown. Lokalen ligger i hörnet av en större byggnad. På neonskylten utanför står det helt enkelt 'Bar' med neonblå bokstäver. R: et är trasigt och står och blinkar.

Stora glasfönster vetter ut mot gatan. De är så skitiga att man knappt kan se in men att göra rent dem vore onödigt, eftersom de snabbt skulle bli lika skitiga igen. Föroreningar. En svag basgång gör sig hörd för förbipasserande fotgängare.

Där inne är belysningen minst sagt skum. Den går i temat blått. Estetiskt placerade, blåa ljus- rör finns lite här och där och förvandlar hela lokalen till ett mystiskt ljusspel. Utefter några väggar finns tunna behållare med vatten. Bakom dessa finns lampor. Luftbubblor färdas upp genom vattnet.

Vid baren finns det alltid gott om plats och man får snabbt in det man beställer. Bord, stolar och soffor är alla strömlinjeformade i chromad metall. En videotelefon finns i närheten av baren för dem som absolut måste ringa. En TV hänger över baren och står ständigt på och spyr ut ny- heter.

Klientelet är näst intill obefintligt så man kan ju undra hur det går runt. Baren har dock legat på samma plats så länge någon kan minnas, så på något sätt måste det ju gå runt. Bidrag från nåt företag kanske?


Twilight Zone

Ett av de vildaste och mest fartfyllda men samtidigt farligaste nattklubbarna i stan. Stället är en hälsorisk på alla tänkbara sätt. Ett inneställe alltså.

Ligger i downtown på huvudgatan. Stora neonskyltar säger nattklubb. Ovanför dem finns en jättelik reklamskylt för Coca Cola, komplett med neon och allt. Utanför finns minst två rejäla vakter och innanför står ytterligare två. Det kostar i vanliga fall 50 Euro att komma in.

Chef för vakterna är Mr Sparkle. Han finns normalt sett utanför och kan vara svår att skilja från vakterna. Han har silvriga spegelglasögon. Det är Mr Sparkle som har hand om den ganska inoffeciella VIP-listan.

Vem som helst kommer alltså inte in. Det beror helt på vilket humör vakterna är på. Det finns så många att välja på, köerna är enorma. Det är knappast så att man inte fyller lokalerna ändå. Ett tips kan vara att klä sig på de vildaste sätt eller helt enkelt känna någon av vakterna.

Redan vid ingången gör den höga musiken sig hörd. Den tunga basgången kan få det att dunka rejält i svagsinta människors huvuden. Ljudnivån sjunker knappast när man kommit in heller... du har blivit varnad.

Lokalen är stor, riktigt stor. På sina ställen är det flera meter till taket och det finns en tänkt andra våning bestående av gångbroar i metall. Dessa hänger från taket och det har hänt att en av dessa brakade rakt ned i folkmassan - under en särskilt vild kväll alltså. Trots detta fortsätter folk att komma hit.

Det finns totalt fyra stora dansgolv och två scener för live-uppträdanden. En av scenerna används i stort sett alltid. Ljussättningen skulle ge en epeleptiker hjärtattack av blotta tanken.

På flera ställen i lokalen finns gallerburar, i vilka det dansar nakna eller väldigt lättklädda kvinnor. Gallret är till för att hålla klåfingriga kunder borta. Det är ingen bordell man driver.

Drogerna flödar fritt, det går helt enkelt inte att göra något åt. Polisen har gett upp hoppet. Dessutom beskyddas klubben av flertalet högt uppsatta personer som man inte vill stöta sig med.

Bakom den enorma bardisken, som löper i en cirkel, finns flertalet kvinnliga bartendrar. Dessa blandar drinkar, trixar med flaskor och minst sagt dansar på bardisken. Omåttligt populärt. Det kan även hända att de som står för nära duschas med öl, om det nu är en nackdel...

Klubben ägs av en man kallad Romulus. Bara få vet vad han heter egentligen. Romulus är en vit man i tjugoårsåldern klädd i kostym. Översta knappen på skjortan är inte knäppt och slipsen inte åtdragen. Kavajen är slängd över axeln och i det få fall han har den på sig är den aldrig knäppt. Romulus har blek hy och blont, rufsigt hår samt ett par solbrillor med gula, genom- skinliga glas. Han har alltid en ciggarett i munnen.

Romulus och hans verksamhet beskyddas som sagt av högt uppsatta personer, såväl politiker och polismästare som maffiabossar. Hur någon så ung som Romulus kan ha ett så utbrett kontaktnät är det ingen som vet.


Ali's Groceries

Detta är den klassiska närbutiken där man kan köpa cigaretter och tidningar. Det finns annat också, givetvis. Butiken ligger i ett hörn av ett kvarter där hyran inte är alltför hög. De stora fönstrena som vätter mot gatan är försedda med järngaller på utsidan. På glaset står det "Ali's Groceries" tryckt med svarta bokstäver.

Själva affären är överfylld med diverse matvaror och annat liknande. Här finns givetvis ett tidningsställ med flertalet olika tidningar, på diverse språk. Bakom glasdisken och en uråldrig kassaapparat står en alltid lika leende Ali. Han kommer från Pakistan och kan inte språket så br. Ali har även för vana att svara ja på de frågor han inte förstår. Han är alltid mycket artig.

Något som är speciellt med denna närbutik är att här säljs äkta Havannahcigarrer. Detta är inget man skyltar med och bara speciella kunder får chansen att köpa dem. Cigarrerna är faktiskt äkta, ingen vet hur Ali får tag på dem dock. De är också mycket dyra.

Bakom disken har Ali ett gammalt, avsågat hagelgevär för att försvara sig.


Taxi Jamaica

Det är bara att inse att man inte klarar sig i storstan utan taxibilarna. Annan lokaltrafik funkar ju... men oj så långsamt det går. Här kommer beskrivning på en av de många bilarna.

Den klassiska taxibilen är ju gulfärgad, inte den här. Inte riktigt sant, den är gulfärgad men mycket av färgen har skrapats bort och stora partier är nu chromad metall... eller rost. Vad mer är att bilen är sönderklåttrad med grafitti i alla de färger. Så går det när man lämnar sin bil i ett taskigt kvarter över natten. Inte nog med det, den är bucklig också.

Föraren är en jamaican vid namn Jenkins. En färgad man med svarta dreadlocks. Han har alltid en cig i käften och kan aldrig sluta snacka. Vet mycket om allt och alla. En klassisk kommentar är "Want some ganja, man?". Hela bilen luktar faktiskt ganja.

Bilen gungar i takt med den höga reggaemusiken och Jenkins kör som en galning. Betalningen är 50 Euro cash, vart man än ska åka. Jenkins är beväpnad med en Colt Manhunter och ett järnrör om det skulle uppstå problem. Han har även molotovcocktails i bakluckan...

Kommentarer

Kommentera
Namn:G�st
Titel:
Kommentar:



Powered by AkoComment 2.0!

Senast uppdaterad ( 2005-05-25 )
ONN Latest News
Mest l�sta
Popul�ra l�nkar
Donera till NoGo
Varf�r ska jag donera?
Top of Page
Baserad p� teknologi fr�n Mambo Open Source.
Ses (tyv�rr) b�st med Internet Explorer.
All information p� dessa sidor �r fiktiv.
NoGo Copyright © 1998 - 2015.