|
Fällor i cyberpunk? Tja, varför inte? Normalt sett så brukar fällor i cyberpunk-genren mest bestå av en smart kulspruta som riktar sig själv, en större sprängladdning eller ett vanligt bakhåll, men det finns ju inget som hindrar en elak spelledare att sätta in "riktiga" fällor även i denna genre.
Det finns en något annan inställning till fällor i genren som man måste tänka på. I den klassiska fantasyn är fällor en motståndare i sig – de finns där enbart för att ge rollpersonerna något att göra. Fällor i cyberpunk-genren finns där av ett skäl. Som en del av den nya kapitalistiska idén så kan man inte bara bygga fällor som rollpersonerna får syssla med som en ren service. Det håller helt enkelt inte affärsmässigt. Bygger man en sådan fälla får man nästan ta betalt av cyberpunkarna för denna service…
Det finns inte heller riktigt samma utrymme för fällor som det finns i fantasy. I fantasy har man rum för alla mystiska mangelmanicker – det är obebott och det finns ändå en massa underjordiska gångar som skräpar, så det är lika bra att klämma in en fälla här och var. I en typisk nära framtidsstad med dess miljoner invånare och enorma markpriser finns det inte riktigt samma utrymme för fällor.
Däremot finns det en massa nya resurser, från laserstrålar till videokameror och datorer, som helt enkelt bara måste användas för att bringa död och förintelse till de som försöker bryta sig in. Och allt detta finns öppet tillgängligt på datornäten – informationen är ju trots allt inte enbart fri för cyberpunkarna, utan även för deras fiender. Fritt för en, fritt för alla…
Trots alla dessa nya begränsningar och nya resurser så är det få som använder fällor i cyberpunk-genren. Det finns gott om fina förebilder om fällor i modern tid, hela vägen från den stora stenkulan i Indiana Jones, till James Bonds hungriga pirajor, till sopkompressen i Star Wars, men i cyberpunken dyker de aldrig upp. Varför det är så är ett okänt fenomen – fällor kanske är något som inte känns cyberpunk på något sätt.
Fast å andra sidan, fällor borde inte heller kännas fantasy, men det hindrar ju inte. Kan Indiana Jones influera fantasyrollspelen med fällor bak varje krök så finns det inget som hindrar att han också influerar cyberpunk-genren.
Så varsågoda, välkomna in i den mörkast tänkbara framtiden – den med gästspel av trollet Grymkäft.
Korridorfällor
Har du någonsin tittat i ett modernt kontorslandskap? Har du sett alla dessa korridorer som bara ropar "minera mig"? Jag såg dem, jag hörde ropen, och nu finns några av mina bästa fällor även för korridorbruk år 2020. Använd dem med försiktighet. De kan allt för lätt få de hårdaste cyberpunkare att springa hem till mamma.
Footlose var inte bara en dansfilm från mitten på 80-talet, det är också namnet på denna fälla. Och varför heter den så? Jo, för att den består av en monofilament-snubbeltråd som utan problem kapar fotknölarna av vem som helst.
Fata Morgana var en klassisk besvärjelse i Drakar&Demoner, som gott kan återanvändas. Ta en lång korridor. Mitt i korridoren placeras en dörr som tycks leda in i ett kontor. Släng in lite vakter som jagar cyberpunkare längs med korridoren. Förr eller senare kommer cyberpunkarna förbi dörren, och när kulorna viner kring dem så är det lämpligt att kasta sig in i kontoret och ta skydd.
Kruxet är dock att rummet är ett hologram. Ett hologram är bara ett ljusspel eller en illusion och saknar all fast materia, vad än Star Trek vill få oss att tro. Placera nu detta holografiska rum utanför själva ytterväggen på kontorskomplexet, helst på trehundratolfte våningen eller så…
Skydd! är ett kommando som man allt för ofta får höra i lumpen. Tanken är väl att man ska ta skydd bakom något som håller för fiendens kulor, till exempel en vägg eller så. Så visst! Låt cyberpunkarna ta skydd bakom väggen så mycket de orkar. Väggen är ju trots allt ändå bara ett hologram som inte skyddar en centimeter och kan stängas av närhelst skurkarna skulle önska…
Hissfällor
Hissfällor är ett specialfall av både korridorfällor och rumsfällor. En hiss är ju trots allt ett rum, men den är inte ett mål i sig själv som det rum man ska ta sig till, utan snarare är det en passage på samma sätt som korridoren. Det hindrar inte att man bygger in elaka fällor i den. Tvärtom. Hissen för fällor upp på oanade höjder.
Hiss till himlen, till exempel, är en sådan maskin. Hissen som sådan fungerar alldeles utmärkt som vanligt, men den har en knapp mer än vad det finns våningar. Den översta knappen, med texten "Högst upp" leder inte till någon vanlig våning, utan till någonstans strax ovanför översta våningen. Hisschaktet tar dock slut strax där ovanför, men det är inte så farligt. Hisslinorna är nämligen fästa i bottenplattan och väggar och tak hålls uppe av stålfjädrar. När taket slår i hisschaktets topp så trycks det ner mot bottenplattan och gör puré av alla cyberpunkare som råkar stå i hissen. Var de snälla så kommer de säkert till himlen…
Alla har vi väl tittat på TV-shop och önskat oss en Bull-TV Deluxe som snabbt ordnar maten åt alla TV-kockar? Naturligtvis har det elaka företaget investerat i en sådan, för att snabbt reglera temperaturen i all mat de kör upp den till arbetarna. Det är också industriell kapacitet på den, så mikrovågsugnen är stor som en hiss – om man ska vara petig så är den en hiss – och för att spara tid kör den i fem minuter på högsta effekt på vägen upp till kontorslandskapen. Helautomatiskt. Jätteeffektivt. Och framförallt dödligt om cyberpunkarna skulle ta den hissen upp från köket…
James Bonds bane är resultatet av att alla hjältar alltid ställer sig i hörnet eller bredbent när man öppnar luckan i hissgolvet. Den här gången finns det ingen skarv att ställa sig på – den här gången släpps hela golvet lös, som tillsammans med eventuella cyberpunkare faller fritt till en säker död.
Dörrfällor
Med den mörka framtidens dörrar i plexiglas och enkel och synlig mekanik skulle man kunna tro att dörrar är det säkraste som finns. Så fel man kan ha! Den mörka framtidens dörrar är bland de mest dödsbringande maskiner som finns och det finns ett skäl till att specialstyrkor hellre hoppar in genom fönstren eller spränger hål i väggen än går genom en dörr. Det skälet är trollet Grymkäft och hans fällor…
Waldorf Astorias dörr placerar en fälla i den sortens dörr som man tror är absolut säker, nämligen den roterande som man inte behöver peta på. Sanningen är den att det inte finns en enda dörr som är absolut säker. Den roterande dörren är nämligen sådan att om man inte petar på den när man går in i den så stannar dörren och sluter inne eventuella cyberpunkare halvvägs igenom. Sedan larmar den säkerhetstjänsten. Dörren och väggarna runt omkring är naturligtvis av skottsäkert glas och det finns även möjlighet att spruta ner sövande gas i de inneslutna utrymmena.
Star Trek-dörren är väl känd sedan 1960-talets berömda TV-serie. Vem minns inte de stora dörrarna som öppnades sidledes med ett svagt pysande? Även denna dörr öppnas sidledes med ett svagt pysande, men den stängs med ett rejält TJONG! när cyberpunkaren står mitt i dörren.
Dörrstoppet är utvecklingen av en vanlig storköpsdörr, den där som öppnas i sidled när en IR-sensor i taket upptäcker en. Den framtida versionen har en liten kamera kopplad till en dator som känner igen ansikten och om rätt person står framför dörren så öppnas den. Den här varianten har också en specialare: om fel person står framför sensorn i taket så aktiveras den kraftiga lasern istället för dörren.
Föremål
Föremål är precis vad det låter som: föremål. De kan vara stora, små, gulliga, hårda, mjuka, i alla former och färger… Kort sagt, en föremålsfälla kan vara vad som helst. Det finns bara ett gemensamt adjektiv som beskriver dem alla: dödliga.
Ibland upphör man inte att förvånas över människors uppfinningsrikedom. Servitören är faktiskt en nu idag existerande uppfinning i polisens tjänst. Det är en enkel robot med larvband som kan ta sig in i hus och även upp och nerför trappor. Den kan bära med sig en liten mängd last och är avsedd att leverera förnödenheter till terrorister i gisslandramer utan att riskera att ett bud blir tagen och lagd till gisslan. Den är fjärrstyrd och försedd med en uppsättning kameror för att styra den. Dessutom har den en kort hagelbrakare inbyggd mellan kamerorna, laddad med en bönpåsepatron. Detta lär bli en mycket brutal överraskning för den som tror på Asimovs tre lagar om robotar. Den elaka spelledaren byter förstås ut patronen mot en riktig hagelpatron…
Vilka stora ögon… är det namn jag valt till denna fälla som garanterat kommer att göra cyberpunkare storögda av förvåning, eller i alla fall blinda… Den består av ett vanligt optiskt sikte kombinerat med ett lasersikte. Det finns fästen som gör att det passar på de flesta handeldvapen. Den stora överraskningen kommer när man siktar genom det optiska siktet när man skjuter. Även om lasersiktet fungerar som vanligt så lär man få en fin överraskning när man trycker av. Strålen förstärks då till farliga nivåer och reflekteras bakåt in i ögat på skytten. Effekten lär garanterat göra stora ögon hos cyberpunkaren.
Nallenumret ska man nog inte fråga oss om efter att ha hört talas om den här fällan. Den består helt enkelt av två mobiltelefoner, båda riggade med en elak dos med sprängdeg. Sprängladdningen utlöses enbart om den ena nallen ringer till den andra. Det går inte om nallen bara ringer ut, eller om någon annan ringer till nallen, utan det måste just vara en nalle som ringer till den andra (eller tvärtom). Den uppringda nallens sprängladdning exploderar då och trycker in högtalaren till en bra bit innanför trumhinnan.
Se nu till att cyberpunkarna får tag på en nalle. Låt sedan en elak skurk ringa upp denna nalle med den andra nallen, och BAM! så lär någon ha hörselproblem. Är man riktigt elak låter man cyberpunkarna få tag på båda, och låta båda nallarna explodera. Det är klart mycket roligare att låta en cyberpunkare spränga örat av en annan…
Bright lights! är ett namn som passat denna elaka fälla. Det är en helt normal Arkiv X-ficklampa, som har en liten extra bonus i form av en inbyggd svag laserstråle. Den lär inte märkas om det inte är mörkt och rökigt. Lasern mäter hela tiden reflektionsförmågan hos det som lampan riktas mot, och om reflektionsförmågan är riktigt hög, som till exempel i en spegel, så krämar den på med full effekt och kan ganska enkelt sätta eld på saker och cyberpunkare, eller i värsta fall till och med skära av en väl vald bit. Och eftersom denna bonuseffekt kommer först när man riktar den mot något riktigt blankt, som till exempel speglar, så är det nästan omöjligt att förutsäga vad som kommer i vägen för den. Riktigt kul blir det i ett rum med många speglar.
Vill man ha Kontakt ska man nog inte använda den här fällan. En vanlig standardkontakt för cyberdäckets obligatoriska plugg i tinningen förses med en mikrobrytare och en mycket liten sprängladdning med riktad sprängverkan. Den spränger inte mycket, men om explosionen inträffar precis innanför skallbenet lär nog omedelbar lobotomi bli resultatet…
När du får oväntat besök är ett överfallslarm med krut i. Om man ska vara petig så är det just ett överfallslarm, fast istället för att vräka ur sig ett kraftigt tjut så exploderar manicken i handen. En rejäl explosion lockar till sig uppmärksamhet betydligt bättre än ett högt tjut, och är bättre på att skrämma bort rånare och våldtäktsmän, och cyberhänder är inte så dyra.
Rör inte min kpist! var en gammal slagdänga från slutet på åttitalet. Den har naturligtvis lämplig vapentillverkare tagit på orden, och konstruerat en tillsats till varje tänkbart vapen. En handavtrycksläsare i kolven aktiveras när någon trycker av vapnet och kontrollerar handavtrycket mot ägarens. Om de inte stämmer överens skjuts ett litet giljotinblad fram genom en skåra i avtryckaren och kapar avtryckarfingret på syndaren som har snott någon annans vapen.
Hehehe… det är härligt att se att fällskapande inte är en bortglömd konst år 2020. Det här är bara ett litet urval av alla hemskheter som finns, så tro mig när jag säger att trollet kommer tillbaka. Ha’t så skoj!
– Grymkäft Powered by AkoComment 2.0! |
Övrigt 
Med sikte Marocko
